anatoli

Så!

Det var fan inte nyss, det var inte strax innan det heller.

Recap säger ni?
Hmm ok..
Snabb koll på när och vad jag skrev sist.

Helvete!
Sista raderna var ju direkt efter VM.
Jag lovade tillochmed en återkoppling.

Okej, jag böjer mitt huvud i skam.
Jag konstaterar att Iniesta snörjde in sig i hela världens hjärtan med sin final och att vi lämnar ett VM bakom oss som antagligen förändrar VM-framtiden för evigt.

Vilket folk kommer INTE lansera en ny tuta, visselpipa, trumma eller crazy frog efter vuvuzelans feta pengabusiness?

Och hur många olika former av tippande djur kommer vi inte få??

Vår värld är i förändring, bara att hålla i sig och hänga med.

Omstarten i superettan blev omgång i superettan.
Ett år där Linus Hallenius exploderade och slog övergångssummerekord för superettan var även ett år kantat av skumma affärer, avhoppande styrelsemedlemmar, smutsiga spel bakom lyckta dörrar och en fantastisk cupsaga kantad av bragder av nervkittlande prestationer som inte dog ens med finalförlusten på vår kokande hemmaborg mot Allsvenska tvåan.

Men i supern blev vi kvar, och helt ärligt känns det inte som en alltför stor förlust.
Vi får ett tvåårigt glapp i huliganvärvning av småbarn (inbillar jag mig) samt att vi får behålla stora delar av laget.
Nu med vetskapen att vi lyckats få hem KUNG RUNA, alla grönvitas våta dröm, och Paulinho "Mais grande do mundo", samt Sinan med stor käft och lovande talang.
Till dessa helt sanslösa nyförvärv har vi fått behålla Knubbige Comandante Castro som dunkade in sitt namn på ett femårskontrakt istället för att tjäna en dubbel lön i medelmåttornas nöjesland Danmark.

OMSTARTEN börjar här, den börjar nu.
2011 börjar vägen tillbaka, skiten känns någorlunda rensad och vi enar oss på Söder för att följa vårat gäng.

Vad mer?

Avklarade första besöket på Bernabeu (fan vad jag längtar till den dagen jag kommer att kalla det "Berra", men det går inte riktigt än).
Såg bussen, spelarna, MOU och rökte cigarr på läktarna.
"Årets sämsta match" påstod tidningarna, men lika glada var vi för det.

Det var väl det?
Ett år som kom och gick och nu står vi här,
3 dagar från premiären i supern 2011.
Borta i Södertälje.

Resan börjar här.
Den börjar nu.
Med vacklande bloggfingrar över tangentbordet försöker jag ta tillbaka vår plats.
Det är nervöst, det är långt ifrån flytande.
Det är snett och det darrar.
Det är premiär.

I Supern.
På bloggen.

Abstinens??

Helvetski..

Häri ligger mitt problem, det är här jag finner mina brister som bloggare.
Jag har iochförsig aldrig varken strävat efter att vara eller ansett mig vara en bra bloggare men jag gillar det.
Så enkelt är det, annars hade jag inte hållt på.
Men mitt problem ligger i att det spelades en bronsmatch och en VM-final under en helg då jag även gjorde en del annat.
Efter det kliver jag på ett jobb där jag gjort det bra förr vilket innebär att jag har en hel del att göra vilket inte ger mig tiden eller utrymmet att hänga här och ge er min syn på hela spektaklet.

Det blir för stort.
Jag känner att jag inte har rätt fokus, rätt tid, rätt energi.
Herregud jag ska ju ändå skriva om en VM-FINAL liksom.

Så går dagarna och istället för att ge er en helvsnabb lite lätt syn på det hela gör jag det för stort i huvet och det blir blaha blaha..
Tomt.

Där har jag funnit en knepig beundran för Patrik Ekwall,
killen kan utan några som helst omsvep kommentera en VM-final i 3 meningar och sedan samvetslöst lägga lika många rader på chauffören i sydafrika och vilka jeans nästa gäst har i Ekwall vs Lundh.
Det finns något väldigt begåvat bakom den konsten.

En begåvad journalist helt enkelt, han förmedlar.
Bank o Niva å andra sidan är uttryckare för en passion i fotbollen som är fantastisk.
Det är ingen hemlighet att Bank är min stora idol nummer 1 ända sen tiden jag första gången la märke till en enskild sportjournalist och den tiden då Mr.ErikZon refererade till min idol som Sajmon Bäänk.
Men de bådas äkta passion för spelet och allting kring det är förbluffande och det är väl mer i den passionen jag känner mig leva. (Inga jämförelser i övrigt.)

Men i det här formatet är det ibland bäst att kunna leverera kort och enkelt.

Vi får se vad det blir av det.

Glad att ni hänger med iallafall.

...

12 minuter tills jag slutar nu..
Så vad säger vi??

Spanien vann VM. Känns rättvist för alla och bästa laget vann trots knackigt väg är det ändå odiskutabelt och ingen kan klaga.

Det glädjer mig att höra att Holland togs emot som hjältar.

Uruguay knep hederspris i många hjärtan även om tydligen en stor andel av alla man stöter på hejade på Ghana och är buttra över "fusket".

I won´t go in there.

Utnämningen av Forlán känns helt rätt och välförtjänt.
Vad den mannen betydde för detta lag går inte att mäta i mål eller passningar till rätt adress.
...

Jag vill ge er mycket.
Jag vill ge er mest.
Häng kvar och ge er till tåls lite så kommer det.

OK??
...

Nu diskning av kaffemaskin sen solen innan bingen.

Idag fick jag se mig besegrad, shorts och espradillos på jobbet..
Nya tider nu.

Nej Anatoli, nu får du ju skärpa dig..
Det är inte roligt..

Nej, denna gång är det inte mammas klagosång över mina nytillkomna lovehandles utan en tillrättavisning på det dåliga bloggandet i veckan trots allt som hänt.

Så tisdagen kom och Uruguay gick ut och spelade en VM-semi för första gången på över 40 år.
Uruguay, landet med färre invånare än Brasilien har licensierade fotbollspelare står kvar som ett av världens just nu 4 bästa fotbollsländer.

De sprang ut med en liten men ack så tung nation på sina axlar och mötte ett Holland som skolat om sig från vackra till effektiva.
Enligt alla andra.
I mina ögon är vackert spel främst ett vinnande spel och i andra hand ögontjänande.
Kan man kombinera båda är det fantastiskt men första målet bör alltid vara vinsten och jag är glad för Hollands skull att man tagit sig så långt och kan tysta de meningslösa kritikerna som kritiserar ett vinnande spel.

Avstickare:
Jag läser en hel del Sportbladet och människors åsikter och tankar om fotboll under dagarna och jag slås över hur många som otroligt ofta säger saker som: -Barcelona var hundra gånger bättre än Inter som bara ställde en 10-manna mur där bak och spelade tråkigt och dåligt.

Hur kan Barcelona vara hundra gånger bättre i en match där de blev sönderlästa och intvingade i motståndarens spelsystem, där Inter hade koll på exakt vartenda drag Barca skulle komma dragandes med??
"Bra fotboll" är inte bollinnehav era näslängdstänkande nyfrälsta Barcahypade kommersialismmedvandrande Blatter-marionetter..

Jag har sagt det förr, fotboll är ett enkelt spel..
Och bäst är den som på bästa sätt ser över sina tillgångar och brister..
Minimerar bristerna och maximerar sina styrkor.

Barcelona blev rövkörda i båda matcherna mot Inter, de blev tagna på sängen med list och effektivitet.
De hade bollen i så stort bollinnehav för att Inter jobbade sin plan utifrån det, inte för att de på något sätt var bättre.
Bollrullet är Barcas spel, inte Inters så Inter tog sitt spel och manövrerade ut ett Barcelona som såg så litet och ynkligt ut.

När den fotbollen (Barcas) funkar är den otroligt otroligt vacker, vilket jag också skrivit om tidigare.
Deras första 25 mot Arsenal i första matchen.. ojojoj..
Men det är en svaghet att vara så inlåst i sitt vackra spel att man när man blir tillknäppt inte har något alternativ.
Stoltheten fäller krokben på oss alla tillslut.

Slut på sidospår.

Iallafall så sprang ett skadeskjutet himmelsblått lag ut och skulle stå upp för den randiga flaggan med solen stolt skinandes över de blåvita ränderna..
De stod upp fint, de förde sig med huvudet högt precis som de gjort sig förtjänt av..
De försvarade lågt och kompakt och de överlappade varandra in i plan så Robben alltid tvingade ta det där extra steget in i mittens ingenmansland..

Perez var som en blodtörstig hund i den centrala linjen hemåt om mittcirkeln.
Holland drog runt runt runt utan att hitta vettiga inspel och precis som de verkade krokna lite..
Precis då de skulle börja hänga med sina vinnarovana huvuden..
Drog en rutinerad och väldigt intelligent snubbe iväg en tokchansning, ett alibiskott mest egentligen då det inte fanns utrymme att hitta insticken de hade planerat sen de samlades för över en månad sen..
Resultatet??

VM:s snyggaste mål..

1-0 arbetsro Holland.
Duktig uppförsbacke Uruguay.

Holland lugnade ner sig lite väl kanske och Cavani höll i bollen fint så fort han fick den, om vi saknade Suarez så var det inte för att vi saknade en intelligent bollhållare som kan göra sin gubbe, där fyllde Cavani sin roll mycket bra.
Men en livsfarlig striker som inte vet annat än att få in bollen i mål.. ja kanske.

Forlan spelade skadad och även då var han klasser bättre än de flesta båda lagen inräknat.
Men vissa enkla passningar satt ett par decimeter fel och något störde det syntes.
Men när han fick den där bollen en tio meter utanför straffområdet och vände om, då såg vi det, då såg ni det och då såg Holland det..
Som det brukade heta en gång i tiden på Söderstadion:
Nuuuu Bliiiiirrrreeee Mååååååååååååål..

Han vände sin patenterade vändning, vi har sett den ett par gånger det här VM:et, vände igen för det gjorde för ont med högern och drog den över målvakten helt enkelt.
1-1.
Vi Lever.

Holland fick växla om en gång till och det visar på en fantastisk kraft i det här laget i hur de växlade upp och ner genom den här matchen.
Under en tiominuters period i andra halvlek pressade de Uruguays försvar till en enda röra, tryckte ner dom och vann varenda andraboll som backarna slängde ifrån sig och belönades såklart för sin förmåga att trycka ner ett av VM:s absolut bästa försvar.
2-1, visserligen offside men helt logiskt.
I samma veva smeker de in 3-1 via Robbens panna då han aldrig kom in genom kanten och så var väl det det?

Uruguay, garra krigade på hela vägen in i övertidens övertid och forcerade in ett 3-2 mål och vågade drömma..
De vek aldrig ner sig.
De gav Holland en match överallt på planen, de tvingade dom att slita ont för sin finalplats och trots besvikelsen och tomheten kan ingen ta ifrån dessa män att de gjort sig förtjänt av att bära sitt huvud högt..

De sprang med sitt lands drömmar på axlarna och de tog dom till nya höjder..

Tack!

...

Hahaha, skyttegravsarbetsplatsen verkar ha hävt sin bloggspärr de haft tidigare här.
Upptäckte detta efter lunch, kalas!
Fick även veta att jag slutar en timme tidigare än jag räknat med, sommartid.
Inte illa!

En hittills väldigt bra dag om man bortser från åsnan som gjort ett stort massutskick om ett stort internationellt event och bett alla svara på fax om sin närvaro..
Och av misstag angett telefonnumret till växeln och inte fax-numret..

100 samtal med faxsignal i mitt öra..

...

John Guidetti med A-laget på träningsturné.
Glädjer mig..
Intressant att killen ändå inte är uttagen i U21 här hemma..

Det är ett konstigt fotbollsland vi lever i..

...

Stora samtalsämnet på arbetsplatser i Sverige såhär dagarna innan VM-final??
Bläckfisken Paul.

Det är ett konstigt fotbollsland vi lever i.

...

Idag fyller lilla storasyster 31 barre och vi beger oss bortom stad och civilisation, bestiger berg och tar oss över åar för att fira det.

Haninge ikväll alltså.

...

Undrar varför typ alla följer Marcus Birro på Twitter??

Jag gillar inte honom.

Olof Lundh däremot har jag fått större respekt för under VM, skriver rätt intressant på fotbollskanalen.se.
Dock vidhåller jag fortfarande att han och Ekwall suger i sitt tv-program där de intresserar sig mer för pengar och kontorssnusk än intelligent tv och fotbollsinformation.

Det är ett konstigt fotbollsland vi lever i.

...

Iphone vill jag ha, men BlackBerry är ju coolast!
Märker vilken respekt jag får för personer som plockar upp en BlackBerry.. Dirr! hahaha..
Hmm..

Egentligen inget som borde ockupera mitt sinne då jag knappt har råd med en Calippo men vafan..

...

Det är sommar kompis.
Nu vart det molnigt efter att ha varit typ 87 grader hela dan.
Konstigt land vi lever i.

Här sitter jag och är förbannad på mina idoler för att de tar vilodagar i sitt bloggande mitt under semifinalsförberedelser och så är jag långt värre själv..

Men det är för stort.
Det är för stort.

Vart i min späda blott 23-åriga kropp ska jag finna orden som fångar in och gör den här dagen rättvisa??

Efter vad som nog var det mest gastkramande jag upplevt i fotbollsväg i någorlunda vuxen ålder där vi fick se en sån där galen från-hjärtat-räddning med handen på mållinjen i förlängningens övertid, en missad straff och en komplett dåres avgörande så är nu mitt vårt Uruguay i semifinal i fotbolls-VM.

Bland de fyra bästa i Världsmästerskapet.

Vi har hittills övervunnit hinder av alla dess slag.
Vi fick möta ett imploderat Frankrike i en nervös öppningsmatch, en taggad värdnation med hela världens vuvuzelor i ryggen och ett upphaussat Mexico med Chilekomplex..

Därefter väntade asiatisk disciplin med medicinbollslunga för att sen leta sig vidare till Afrikas bästa lag med en hel världsdel och ett halvt jordklot på sin sida..

Vi tog tillbaka en boll som redan var förlorad och spelarna omvände en historia från fiende till vän.

Nu står vi idag inför ett hinder som orden inte räcker till för att förklara.
Vi möter en 80-årig historia som legat som ett skyddande hölje för folket men fungerat som en tyngande doft inte helt olikt en blöt hund för alla de spelare som iklätt sig den himmelsblå tröjan..

När 11 ljusblåa män idag går in på arenan i Kapstaden går de emot all logik och de går emot sin historia.
Så många före dom har sett den vackra tavlan som förfäderna målat, alla har bländats av dess skönhet, hur något så vackert kunde komma från några tappra få..

Men ingen har hittills vågat greppa penseln.
Idag stegar 11 män ut på en arena, de har sett mästerverken från de som gick före och de har beundrat dess skönhet, sen har de tittat åt sidan, rivit åt sig en bit papper och börjat klottra.

De har insett att bara för att Beethoven och Mozart komponerade fantastiska stycken musik kan vi ju inte stanna där.
Vi kan inte låta bli att sjunga nya sånger för att det gjorts så bra tidigare.
Och ur det nya föds nya sorters magi, nya mästerverk blir till.

Efter Michelangelos tavlor kom Monet och Picasso, Salvador Dali och Graffittin..
Jazzen tågade in, Rocken kom, hip-hopen kom..

De gamla konstverken förblir konstverk men får aldrig hindra den nya generationens storhet..
All tid har sina hjältar..

Tiden för våra nya hjältar är nu..
Tiden för historierna vi en dag ska berätta för de som vi lämnar efter oss..
Precis som vi lyssnat på de som varit här före oss..

Det är ett skadeskjutet och decimerat gäng hjältar som haltar ut till batalj ikväll..
Det är en hjälte med avstängning, en fältherre med skadat knä och det är en mittflank med så många skotthål att den inte törs dricka för rädslan att allt ändå bara sipprar ut genom hålen..

Men vi glömmer inte bort att det var med avhugget öra Van Gogh åstadkom sina mest hyllade verk..
Det var under tiden av kraftig skada och psykos Strindberg skrev som bäst (och sökte vägen till guld)
Det var under förtryck och fångenskap den afrikanska dansen kom till och det var ur fattigdomen och förtrycket hip-hopen växte fram..
Det var i tider av krig som rocken blomstrade och flower powern stod högt..

Ikväll när klockan slår 20.30 ska en man med de blondaste av gudalockar och med kroppen av en gud avbildad som staty i ett torg vartsomhelst i världen ska leda sina elva hjältar ut till en målarduk de förmått att göra till sin egen..

Uruguay är ett av fyra kvarstående länder i turneringen om världens bästa.
I vägen står ett orange manskap som slåss mot sin egen historia i omvänd form.

Kan våra himmelsblå få matchen till en fysisk kamp kan det nå bortom molnen..
Annars...

Nej.

Vad som än händer ikväll har nya hjältar fötts och vi bär med oss nya sägner in i vår framtida historia.

Konsten är i ständig förändring.
Världen är i ständig förändring.
Idag vågar vi drömma bortom våra drömmars gränser.
Det har varit en underbar dröm, men än är vi inte redo att vakna.


Grande Celeste.

Imorgon ska alltså vårt himmelsblå gäng kliva ut i nåt de inte gjort på 40 år, en kvartsfinal i fotbolls-VM och de ska alltså försöka få hål på den_här drömmen i lila (Sorry för den Richard) och få stopp på Den_här_snubben.
Ett afrikanskt fotbollsideal.
Är det inte precis så vi drömmer om att våra afrikanska spelare ska vara, och mardrömmer om att våra tjejer drömmer om att hennes afrikanske spelare ska vara??

Det är ingen bara o bara kamp som Forlán och Co ska ta sig an imorgon kväll men samtidigt kunde det ju varit värre, läs Tyskland, Argentina, Brasilien.
Försvarsspelet är ju ganska stabilt även om de rappa sydkoreanerna sprang sönder det bitvis sist, men där tror jag att Ghananernas (hehe) lite mer fysiska spel kan passa Uruguays försvar lite bättre än 30-kilos minigulingar som far fram och tillbaka överallt.
Japaner, japaner, japaner.. Dom är överallt.
Goes for all asian teams.

Nyckeln i Uruguays offensiv är som vanligt Diego Forlán och killen är nog mer än redo.
Han är en av världens absolut bästa anfallare och i detta mästerskap har han verkligen fått blomma i egenskap av ledare för sitt lag, sitt land.
Han är nyckeln i ett lag som spelar nästan helt utan offensivt mittfält.
Uruguay är ett stabilt lagbygge, byggt utan mittfält.
Vi har en krigsvillig stridsvagn i Perez och fin speed i Pereira men som kreativt bolltrillande mittgubbar a´la Fabregas och company finns inget.
Istället är det Mr. Forlán som hämtar boll djupt, håller i och fördelar anfallen.
Karln är överallt.

Tror inte det finns något som han tänker tillåta stå i vägen nu.
Han kommer borra sina himmelsblå ögon i Kingsons drömlila uppenbarelse och bara köra.

Vi drömmer himmelsblå drömmar.

...

Fan att jag inte var först med den här, men storsint som jag är bjuder jag på den iallafall.
Gällande AIK-härvan.

"...Bojan Djordic --- Videoton-Jugge."

...

Cupen ikväll och Ellos på besök på Söderstadion, ställer i sann Nordkoreansk anda upp och överlåter mitt säsongskort till brorsan som ska semestra frånochmed lördag och bjuder honom på den.
Själv ska jag leka tonårsflicka och bänka mig i mörkret med vampyrer och varulvar..

...

Snabbt in och ut, snart går bussen..

A-Town

Snorrinnandes och rödögd kom jag på mig själv på morgonbussen med den förbjudna tanken..
Kan inte VM bara ta slut snart??

Det är för bra, det är för fett.
Jag orkar inte mer!

Men gud hör bön och vi har fått spelledigt tillochmed fredag.
Sen jävlar tar det fart igen.

Visst det kunde varit värre, det kunde varit nattmatcher som -94.
20.30 är inte en farlig tid, men matchen rundas av vid 22.30 sen är det VM-studio, eftersnack.
Jag själv måste varva ner efter vad jag sett och varit med om.
VM ger fina tillfällen till sammanstrålningar med vänner och det är alltid lite för trevligt, lite för bra.
Därefter kvalitetstid med hjärtat och natten har tågat in för längesen.
Snooze-knappen har blivit min död och sista snoozet går av tjugo minuter innan bussen lämnar min hållplats.
Ingen frukost, inget kaffe endast snabb tandborstning och snabbsortering av strumpor eftersom jag ännu inte hittat tiden att sortera tvätten sen sist.
Direkt spring till bussen och så snabbt in på kontor för telefonsvar och påklistrad trevlighet.

Jag är slut.

I mitt hörn dit jag är förvisad att sitta och ta emot hyresgäster och hitta på låtsassvar till sånt jag inte kan lever jag mina dagar.
Igår tog jag det lilla initiativet att dra gardinen lite åt sidan, att få känna förnimmelsen av dagsljuset alla förbipasserande ser ut att njuta så av.
Fem minuter senare fick jag tillsägelse, Nä så vill dom inte ha det.
Bara att dra för gardinen igen.
Gardinen till solen och livet utanför.
Gardinen till förnimmelsen av ett liv som pågår utanför mitt hörn.

Nästa gång det är VM ska jag fan ha semester tänker jag,
du ska inte ha en hel semester för att bara titta på fotboll säger hjärtat.
Antagligen känner hon att det är lite mycket som det är.
Ok, säger jag och tänker att jag får välja mina strider.
Det här verkar vara en som är bättre lämpad om cirka en 4 år sisådär.

Om jag orkar vill säga. 

Fick den här av Robert Laul.
Är själv lite bitter över att jag inte hittat tiden för att se ett enda av Laul Callings VM-special och det verkar ju vara äckligt bra TV..

Check the länk.

Annars da??
Vad händer i era liv?? Och viktigast, alltid viktigast, vad händer i mitt??

Som ni vet vid det här laget är jag fast hos en stor fastighetsbyrå dagtid och har så varit senaste två veckorna och det blir så i två veckor till.
Här är det ren växelverksamhet och jag själv sitter längst in i ett hörn omgiven av lite för stressade kollegor som antagligen jobbat med telefonsvararjobb liite för länge.
Fördelen har varit att det är noll spring för mig, och genom att spela en intelligensnivå lite under min egentliga blir extrasysslorna inte så många och tiden då det spelades 13.30 matcher var guld då jag kunde sitta i mitt hörn, se lite dum ut och se matcherna på livestream.

Nackdelarna ligger i den begränsade friheten och att det ringer nåt så in i helvete med folk.
Som jag uttryckt tidigare kan jag ju bara gå till mig själv och tänka på i vilka ärenden jag ringer min hyresvärd..
Det är inte alltid mest för att jag är glad att allt funkar och bara vill uttrycka min tacksamhet för att dörren går att låsa och vattnet rinner som det ska.
Problemet är att jag varken känner dessa männsikor eller bor där de bor vilket faktiskt gör att jag egentligen skiter fullständigt i om deras handfat gått sönder.

Och Tensta / Hjulsta är en historia för sig.

Menmen, det är pengar på banken även om inte så många.

Lite av problemet som är är att arbetet i sig är så otroligt hjärndött, det är bara svara, ta reda på vad de vill och koppla rätt.
Ingen utmaning, inget roligt utan totalt själlöst och hjärndött.
Alla telefontider och hyresavier fyller mitt huvud och jag är helt slut när dagen kommer till ända..
Men kroppen har inte gjort en meter.
Jag läser sportbladet hundra gånger och jag pundar runt på VM-nyheter.
Till slut tar jag inte in mer utan det är bara hjärnockupation.

Problemet till allt det här är att jag märker att kvalitén i mitt skrivande sjunkit avsevärt under min tid här.
Inte ett enda inlägg har jag kunnat skriva i ett svep utan det ringer emellan hela tiden och jag får inget flöde.
Min hjärna går på nån form av dödläge där jag fungerar endast vid minimumnivå och detta avspeglar sig kraftigt i mitt skrivande och mitt tänkande.

Detta gör mig ledsen.

Jag har inte förmått mig att ge Uruguay all den uppmärksamhet de är värda.
Jag har inte haft energin i huvet att hitta de analyser jag har klara under kvällen när jag ser matcherna.
Jag är inte riktigt jag.

En snabb shoutout till min Baba som krigar på i kommentatorfältet.
Mycket glädjande.
Mr. Anderzon hänger i också..

Vi är få men vi krigar på.

...

I skuggan av allt som händer och det är mycket så tappar vi lätt bort det viktigaste, det största.
Bajen har slängt ihop sex poäng på två senaste nu och imponerat med skönspel och offensiv fröjd.
Riktig styrkemätare i söndags mot Henkes BOIS..
4-1 där och inga tvivel om vart skåpet ska stå.
Skönt med tre poäng på hemmaplan..
Den sargade skadeskjutna borgen rustar för nya strider.

Själv missade jag matchen då Arkepilagons makt var stor och det bjöds på en avrundande grillning i utbyte mot mina diskfärdigheter.
An offer I couldn´t refuse.

Mitt första dopp för året hann jag med efter en svettig omgång planhalva med Z och bollhämtning i brännässlorna i solen.
Därefter bussresa hem då vi övergett våra bilförare till förmån för grillningen men det var smidigt trots sargade midsommarkroppar som tog sig över bron och in till stadens puls igen.

...

Linus Hallenius !

Simon Helg !

Knubbige Castro gjorde mål     .

...


Uppehållet känns vekligen befogat.
Inte ens Martin Hansson får speltid i VM.

Tacka vet jag supern.

...

Bäst i VM hittills??
Kan bara vara en.. Seb.. nänänä..

VM har hittills en kung..
Den svarta kungen i lila skrud.

På fredag tar han emot en annan gammal grönvit hjälte som gick till gulsvart bedragare till ljusblå nötare..

Vi talar såklart om Richard KINGson.
Vilken man, och herregud vad snygg han är i lila.
Håller fanan högt.

...

Är det inte liite bara liite skumt att Allsvenskan med N O L L representanter i VM har typ Europas längsta uppehåll och att de enda som har någon koppling till Sverige (Jaja, Mariga.. KÄFTEN!) kommer från en Superettanklubb.

...

Spanien-Portugal ikväll.
Kan bli dunder.
Blir hård chillning för egen del..

...

Att se Bielsa stå och bli fly förbannad, skrika, gestikulera och tillrättavisa kraftigt över en missad löpning  vid en spelvändning i 90+1:a minuten i underläge 3-0..

En sån man har för alltid en plats i mitt hjärta.
Och gett sig själv förmånen att alltid bära sitt huvud högt.