even the longest journey..

Så!

Det var fan inte nyss, det var inte strax innan det heller.

Recap säger ni?
Hmm ok..
Snabb koll på när och vad jag skrev sist.

Helvete!
Sista raderna var ju direkt efter VM.
Jag lovade tillochmed en återkoppling.

Okej, jag böjer mitt huvud i skam.
Jag konstaterar att Iniesta snörjde in sig i hela världens hjärtan med sin final och att vi lämnar ett VM bakom oss som antagligen förändrar VM-framtiden för evigt.

Vilket folk kommer INTE lansera en ny tuta, visselpipa, trumma eller crazy frog efter vuvuzelans feta pengabusiness?

Och hur många olika former av tippande djur kommer vi inte få??

Vår värld är i förändring, bara att hålla i sig och hänga med.

Omstarten i superettan blev omgång i superettan.
Ett år där Linus Hallenius exploderade och slog övergångssummerekord för superettan var även ett år kantat av skumma affärer, avhoppande styrelsemedlemmar, smutsiga spel bakom lyckta dörrar och en fantastisk cupsaga kantad av bragder av nervkittlande prestationer som inte dog ens med finalförlusten på vår kokande hemmaborg mot Allsvenska tvåan.

Men i supern blev vi kvar, och helt ärligt känns det inte som en alltför stor förlust.
Vi får ett tvåårigt glapp i huliganvärvning av småbarn (inbillar jag mig) samt att vi får behålla stora delar av laget.
Nu med vetskapen att vi lyckats få hem KUNG RUNA, alla grönvitas våta dröm, och Paulinho "Mais grande do mundo", samt Sinan med stor käft och lovande talang.
Till dessa helt sanslösa nyförvärv har vi fått behålla Knubbige Comandante Castro som dunkade in sitt namn på ett femårskontrakt istället för att tjäna en dubbel lön i medelmåttornas nöjesland Danmark.

OMSTARTEN börjar här, den börjar nu.
2011 börjar vägen tillbaka, skiten känns någorlunda rensad och vi enar oss på Söder för att följa vårat gäng.

Vad mer?

Avklarade första besöket på Bernabeu (fan vad jag längtar till den dagen jag kommer att kalla det "Berra", men det går inte riktigt än).
Såg bussen, spelarna, MOU och rökte cigarr på läktarna.
"Årets sämsta match" påstod tidningarna, men lika glada var vi för det.

Det var väl det?
Ett år som kom och gick och nu står vi här,
3 dagar från premiären i supern 2011.
Borta i Södertälje.

Resan börjar här.
Den börjar nu.
Med vacklande bloggfingrar över tangentbordet försöker jag ta tillbaka vår plats.
Det är nervöst, det är långt ifrån flytande.
Det är snett och det darrar.
Det är premiär.

I Supern.
På bloggen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0