anatoli

Åhh, dåså..

kalla spelare, kalla känslor, kalla fötter..
men varma hjärtan..
vi var nog en hundra nånting pers på torvalla i lördags..
vad fick vi ut av det??
att se lite grönvitt lira boll och iskalla tår..
inte mycket mer.. rent fotbollsmässigt iallafall..
första träningsmatchen för året säger ungefär lika mycket som en benskjuten kille i botkyrka..

men det var kul att se lite grönvitt igen..
en sopa idiot bonnjävel hördes då och då och det bjöds på en del mål..
matchen slutade 4-3 hammarbys favör och det var väl trevligt.

Johannes Hoph i vårt mål sa inte ord på hela matchen, vilket ledde till missar vilket ledde till skitmål bakåt..
en målvakt måste väl för helvete prata.
brorsan var rosenrasande.. nästan..
man vafan.. ska vi ha en målvakt som aldrig pratar och en som aldrig spelar?? hur ska detta gå??
försvaret var darrigt, men varken totte, jose, monday eller christian spelade och bara där är ett försvar av högsta allsv.. förlåt superklass..
annars blev jag positivt överraskad av freddy söderberg..
nu i lägre division kanske han hittar vem han en gång var..
han såg iallafall bättre ut de 20 minuter han spelade än han gjort totalt i allsvenskan..
vad gäller provspelet från helsingborg så var han lång.. jättelång..
kan komma till användning i supern..

knubbis-castro kom in och snurrade runt en massa, och zlatko skjöt bra..
simon komplicerade saker onödigt mycket, men när benen har kommit ikapp hjärnan kommer han bli guld värd i år..

med förfrusna tår trallade vi så några hundra hemåt igen..
inte mycket klokare men med något i blicken..
en blick som skvallrar om någonting speciellt..
något eget.. något drömskt..
jag vet inte jag men det såg ut som om alla gick hem med identitet..
den syns inte än på planen..
men vi..
några hundra med förfrusna tår på torvalla IP en lördag i februari..
vi minns sakta vilka vi är..
vi känner igen varandra..
den där känslan endast ett grönvitt hjärta kan få efter en träningsmatch där man stundtals blivit utspelat av degerfors..
vi vet.. vi känner..
på de mindre arenorna, de skitigare planerna..
på de kallare dagarna, de långa uppförsbackarna..
det är så vi minns..
vilka vi varit, vilka vi alltid kommer vara..
och fotbollen sa inte mycket..
men i de hemåtvandrandes ögon viskade någonting..
"d e vi som e...