The day after the day after..


Lördagen kom och gick och med den världens största klubbfinal..
Så hur såg den ut??
Vi börjar bakifrån..
Efter en svängig fantastisk fredagkväll som började med spontanindropp hos festförberedande tjejliga slutade den så hemma för oss två 1-årsfirare med finkläder på och slowdans i finkläder i vardagsrummet till våra låtars och de levande ljusens kärleksmelodi..
Att fira årsdag precis i dagarna före löning har sina begränsningar och sina fördelar..
Vackert.
Lördagen kom så med sin morgonsol klockan 13 och med en mamma som droppade förbi med frukostsug..
Vi bjöd på chokladbröd hemplockat från fredagens arbetsplats och ett sedvanligt gott humör..
Sen välja och vraka över vad som fanns att göra av en dag som såg ut som en vanlig lördag men som var allt annat än detsamma..
Sakta droppade besöken in..
I slutändan var det 10 galna tjejor, två sansade karlar och en mittemellan hund som trängdes till matkön där det bjöds på kycklinfiléer, fläskfile, grillad kyckling, pommes, vitlöksguck, sallad, vitlöksbröd..
Jepp, hjärtat ställde till med storkalas och de av oss som inte var handikappade av pollenallergi eller allmänna vampyrsyndrom letade oss ut på bakgården där vi avnjöt festen..
Men då våran tidsplan sin vana trogen lämnade oss i sticket vart det således lite sent ute på gården och kvart över nio på kvällen satte jag ner foten, klampade in i vardagsrummet, flyttade vänligt men bestämt på allergikerna och vampyrerna och slog på sexan..
Matchen hade hunnit leta sig fram till 35:e minuten jag slog på tv:n precis för att se reprisen till Militos 1-0.
Jag återkommer till det målet sen.
Resterande 10 minuter av första halvlek såg jag ett Inter som precis som mot Barca kontrollerade matchen bakifrån, ett Inter som stängde ner varenda yta för Bayern över hela plan..
Bayerns hopp låg till Robben på vänsterkanten vilket hade kunnat ge resultat mot Chivu men denne behövde aldrig vara ensam..
För där han inte hann med eller orkade med eller bara helt enkelt blev överspelad av Robben fanns så Pandev och efter honom Cambiasso och efter honom.. Ja, där var vägen slut..
Jag vet inte om Bayern på något sätt missat hur Inter styr matcher från defensiven, om de inte såg matchen mot Barca borta eller om det är så enkelt att Inter gör det så jävla skickligt att motståndaren ställs helt utan alternativ..
För antagligen var väl Bayerns tanke att spela såsom man gjorde de inledande 5 minuterna av andra halvlek..
Rakt, snabbt och utan att tänka..
Men de fick inte till något av de första minuterna och osäkerheten spred sig igen..
70-30 i bollinnehav till Bayern men 1-0 till Inter och vinst position för position..
Inter var ett lapptäcke över hela egna planhalvan..
De lappade över positioner utan att ge en millimeters lucka i sömmen..
Bayerns stora hopp Robben tog emot boll och blev inpressad i plan av Chivu, drömläge tänkte Robben, drömläge tänkte vi alla..
Men precis i den luckan där Robben tar steget in i vanliga fall kom så Pandev..
Tryckte ett par meter till inåt, -ok, lite svårare men ändå bra tänkte Robben och drev förbi nån meter till..
Där kommer Cambiasso och trycker nån meter till..
Så av de lägena som är Robbens signum hamnade haN alltid lite för långt åt andra kanten och fick spela hemåt eller sidled..
Inters spelare såg ut som en saxning med skridskor i hur de skar in i varandras ytor och dödade all kreativ kraft på mitten för Bayern utan att ha en punktmarkering någonstans..
I hela världen har man senaste åren pratat om Barcas bollförande spel..
Hur man äger matchen..
Men Inter anno 2010 är beviset på att matcher vinns inte i bollinnehav utan matcher vinns genom att vinna matchen..
70-30 till Bayern i bollinnehav, ändå var detta Inters match hela vägen..
De styrde matchen, bollen och spelet precis dit de ville..
De förde Bayerns spelare och de ägde planen..
Det var deras spelidé som plockade hem pokalen, med 30% bollinnehav..
DET mina vänner är att styra en match..
När man inte bara dominerar sitt eget spel utan även spelar in motståndet i sin egen plan..
Inter var värdiga vinnare på alla plan och det är bara att lyfta på hatten för detta lag och särskilt denne Mourinho..
Matchavgörande då:
Julio Cesar gjorde en räddning i andra halvlEkens sjunde sekund som hade kunnat förändra allt..Bayern tog avspark och spelade sig rakt igenom mitten och fram till mål..
Men Julio Cesars räddning var fantastiskt; att i det läget med den farten som Bayernspelaren har slänga sig och där en målvakt i vanliga fall gör sig så stor som det bara går hinner han läsa skottet hålla ihop benen och han har full koll på hur han räddar det skottet..
Han gör en matchavgörande räddning, Butt gjorde det inte..
Och som utlovat ska jag återkomma till Militos avslut..
Hur han håller bort sin back för att nickskarva ner bollen till Sneijder, hur han håller bort honom och löper in framför och hur han på den millisekunden han har på sig med en back i ryggen och en som kommer från sidan ändå skottfintar ner Butt och lägger bollen högt..
Att i det läget instinktivt hinna tänka att "han har koll på att jag brukar lägga lågt" och lura ner honom för att göra på nytt sätt i det läget..
värls.. nej, universumsklass..
Andra målet samma sak, han tänker fotboll på så många plan..
Han tänker försvar och anfall och på så sätt spelar ha bort sin back..
Två snabba vändningar och enkelt avslut..
Diego Milito, dagens och årets hjälte..
Och så måste jag bara ge Mourinho och Eto´o cred för hur de arbetar..
Det var en sekvens i slutet på första där Eto´o tappar boll högt på offensiv planhalva och direkt springer ner och täcker igen hela vänsterkanten.. Han vinner aldrig tillbaka bollen själv..
Han syns knappt men hann fortsatte sitt täckande av yta hela vägen ner till eget straffområde och Bayern fick rulla bort anfallsmöjligheten..
Matchen var full med såna situationer..
Där världens bäste nummer 9, han som varit lite för obekväm i sitt tidigare lag tar ett sånt defensivt ansvar vid det här läget i sin karriär..
Det är stort, och det ger en viskning om Mourinhos storhet i omklädningsrummet.
2-0 till Inter och hela världen ställer sig motvilligt upp och applåderar detta förlorargäng som nu äntligen klivit ur sin egen skugga och blivit mästare..
Inte bara i Champions utan i sig själva..
Massimo Moratti, mannen som vann mig över för något år sen när jag såg en intervju med honom, mannen med hjärtat för sin klubb har fört sin släkts anda vidare och i lördags fick han så njuta av segerns sötma..
Forza ragazzi dateci la gioia della vittoria stod det på min första blå-svarta halsduk jag fått..
Äntligen fick alla med med nån blåsvart rand i hjärtat känna smaken, lyckan och lugnet..
Internazionale FC Campéon de Europa.
...
Jag tänker inte nämna Zlatan och ironin då det dels gått inflation på att citera hans "Jävla Champions-mening", och dels då jag tror att Zlatan själv är tillräckligt smart att inse att det Inter han tillhörde inte var det Inter som i lördags viftade med "hans" buckla..
Zlatan är mycket, Zlatan är ofta mest..
Men.. Han är ingen Sneijder, Milito och Eto´o..
Och definitivt ingen Zanetti eller Cambiasso..
...
Världens största klubblagsturnering är över för den här gången..
Inter har fått kliva ur sin egen skugga och övervunnit världen men främst sig själva..
Mourinho har gjort sitt jobb..
Vad har vi framför oss??
Tomhet som vanligt vid den här tiden??
Nejnej kompis, om nån vecka drar VM igång.. VM !!
Uppladdningen börjar här..
Uppladdningen börjar nu..
...
DU FÅR INTE VARA MED LINDSTRÖM !


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0