anatoli

Det finns en person här i världen som kan rubba mig i mina tankar,  som kan ifrågasätta mig på ett sätt att jag tappar mina argument..
En av väldigt väldigt få som utmanar mig så till den grad att jag tappar mitt fotfäste oavsett hur rotad min övertygelse är..
Detta är ett väldigt frustrerande moment i mitt egocentriska liv som jag fram tills att detta började kunde traska igenom aningen enkelt med en behaglig dos av människor omkring mig som spelade efter min pipa..
Som jag gillar att ha det.
Men nu..
Nu förlorar jag diskussioner, och just det stör mig inte så mycket, det som stör mig är sättet jag blir nedmonterad på.
Jag märker ofta att mina åsikter är som jag..
Snygga och starka vid första anblick men rasar lite som ett korthus om man skrapar på ytan..
Inte sagt att jag anser mig ha fel i diskussionen jag tänker förtälja men denna förmåga att spräcka hål på mig ger upphov till intressanta funderingar och diskussioner.
Jag utvecklas.

...

Diskussionen som gått varm hemma ända sedan den där dagen då världens bäste Zlatan skrev på för Barca är detta med att heja på ett lag.
Jag har mina lag:
Bajen alltid såklart och mest, Real Madrid mest därefter, i italien Inter och i england skulle jag säga Chelsea.
La U i Chile och Nacional  i Uruguay.

Så det gjorde ont i min själ när någon jag älskar går emot detta.
Alltså när Zlatan gick till Juve, vad händer??
Jag kan inte låta bli att vilja att det ska gå bra för Zlatan men jag gillar ju inte Juve.
Jag ville att Zlatan skulle prestera men inte laget, men ibland kom jag på mig själv med att hoppas på laget eftersom Zlatan ingick..
Så länge de inte mötte Inter.
Schizophrenia..
Sen gick han till Inter, fantastiskt!
Livet rullade på och allt var frid och fröjd.
Men sen så; BARCA!
WHY??!!
Speciellt när jag vetat hela tiden att det inte är en klubb som passar honom, men det är en annan diskussion.
Så vad händer då??

Alla kollar Barca, alla hejar på Barca och jag vill att det ska gå kefft för Barca men bra för Zlatan..
Eller?
Diskussionen hemma blir: Varför hejar man på ett lag?

Hon säger att det är klart jag vill heja på Barca eftersom jag gillar Zlatan så måste jag heja på laget där han spelar och jag försöker förklara att det funkar inte så..
-Nähä, och hur funkar det då?
-Jag har mina lag, jag känner för Real..
Mitt hjärta finns där och vi har en kärlek mellan oss som inte kan rubbas av en annan människa..
Jag har hållt på dom sen jag var liten och så kommer det alltid förbli, jag skulle ju aldrig kunna sluta hålla på ett annat lag, det är ju mitt lag i vått och torrt.
(Herregud hade det handlat om prestation och snygghet, eller bra spelare för den delen, hade jag inte stått ut med Bajen mer än en dag..)

-Men varför började du heja på alla dom lagen?

-aawwaawwaawwa..
Jo, det var så att när jag var liten (8 år kanske?) så spelade ju min största idol Ivan Zamorano i Real Madrid..
Där började jag heja på dom och så fortsatte det..
Senare gick han till Inter och det var väl där jag började heja på dom i Italien..

-Så då började ju hela den här kärleksaffären som du kallar det, den som inte kan rubbas av en spelare, på grund av en spelare..

-awwaawwawwa..

Det är det här med klubbkänsla, hur förklarar jag den??
För mig har det alltid varit solklart, jag håller på ett lag i med- mot- och i vissa fall undergång..
Det är jag och mitt lag hela vägen, vi runt omkring som lever och dör för den vi älskar..
Vi som sjunger när solen skiner och vi som sjunger när natten kommer..
Vi som mår bra när det går bra och vi som mår skit när det går skit..
Jag är mitt lag, mitt lag är jag..
Starkast är detta i mitt fall med Bajen, där finns inga diskussioner om nånting..
Men med mina andra lag då?
Varför hejar jag på dom?
Vad är det som gör att jag är de så trogen?
Klubbkänsla?
Ett uttryck vi älskar att använda, ett utrryck alla vi som älskar en klubb förstår..
Vi nickar instämmande mot varandra..
Vi förstår våra fienders lidande och vi kan lida med dom..
Vi behöver inte säga så mycket till varandra för vi förstår..
-Fan, torsk igår..
-Shit, jag förstår..

Våra värsta kränkningar sinsemellan, det värsta vi kan komma på att säga är "Jävla medgångssupporter!"
Det är det värsta, men får inte vara en sån bara går när det går bra..
Som bara betalar entrébiljetten när laget ligger i topp..
Det är skamligt och fult..
"Jaja visst, nu när ni ligger i topp sjunger ni men vart var ni när ni låg sist?"
(Ååh vad det kliar i fingrarna men det hör inte till just nu Anatoli.. HostHost Skansen)

För mig är detta självklart, har aldrig refleketerat över att det skulle kunna vara på något annat sätt.
Supportrar är just det i alla lägen och ingen skulle någonsin kunna säga att det är på något annat sätt.

Nu tappar jag bort mig i två diskussioner..

-Håller man på sitt lag oavsett vad laget gör?

-Vad gör att jag hejar på detta lag?

Jag vet vart jag står, jag vet vad jag tycker..
Vad som är så svårt är att sätta ord på "klubbkänsla".
Vi som alla nickar instämmande med varandra vi som "förstår" varandra, hur förmedlar vi detta till de vi skulle kalla fejkfans?
Vi som irriterar oss så vi gnisslar tänder över att hela sverige helt plötsligt stannar upp så fort Barca nämns för att vår Zlatan gått dit.
Människor man aldrig hört prata fotboll förr diskuterar nu offsider och "nummer9roll" vid varje kaffeautomat som finns..
Dom skäms väl lite egentligen?

De skäms väl när vi påpekar för dom att vi aldrig hört de bry sig förut, att de inte kan nämna två spelare ur fjolårets säsong?

Eller?

Detta är ju såklart vad jag alltid trott men när jag diskuterar med min (över)kvinna och får till svar att
-Nej, varför då??
Jag hejar på Zlatan (eller vem det nu kan va) och om han är i det och det laget så hejar jag väl på dom.
Och detta är något man tydligen kan säga, något man tydligen kan stå för och som tillochmed är vettigt i sitt resonemang.

Dagen jag började heja på Real Madrid var för att min idol spelade där, likaså med Inter och jag har Gianfranco Zola och Gianluca Vialli att skylla mina Chelsea sympatier på..
Många i min åldersgrupp kommer att ange George Weah eller Ruud Gullit som skäl för att de håller på Milan eller Peter Scmeichel och Dwight Yorke för att de håller på Man U, Dennis Bergkamp eller Adams för Arsenal osv osv.
Vi fick våra lag efter våra idoler och håller krampaktigt tag i klubben långt efter spelaren.
Detta gör ju att laget vi väljer att dedikera våra timmar, dagar, veckor åt..
läsandes artiklar, följandes övergångar, sittandes på sportbarer för att vi inte har råd med kanaler, diskuterar, bråkar om glädjs med och framförallt lider för är nånstans bara en slump..
Vi ger så mycket av resten av våra liv till någon som kunde varit vemsomhelst..
Rätt summa pengar hade ju placerat våra första idoler i vad vi idag skulle betrakta som våra största fiender.

Nu gäller inte detta på våra inhemska lag oftast, detta är ofta ett familjearv eller en känsla som inte går att förklara den bara uppstår..
Så var det för mig med Bajen, sakta i mina uppväxtår växte en känsla fram som inte kunde nekas längre..
den växte sakta och under lång tid utan att jag riktigt vet hur.
Den var oförnekbar och min livslånga lidandepassion startade.
(Kaj Eskelinen hade ett litet finger med i spelet. Men han spelade ju för skansen precis innan så ni ser ju hur det kunde gått om man inte varit vaksam.. (hmm, det var inte ens kul))

Jag vet inte om jag eller någon annan blir någe klokare på allt detta men det jag tänker är att fotbollen har växt sig ännu starkare som en profilering av spelare.
En spelare är ett varumärke i sig idag mer än någonsin tidigare.

Är vi på väg att glida ifrån "klubbkänslan" bland fans, kommer den nya generationen följa spelare istället för klubbar?
Ju mer övergångar vi har och ju mer spelare bygger varumärken utanför fotbollen desto mindre betyder en klubb.
Cristiano Ronaldo säljer tröjor inte Real Madrid.
För mig var det en chock att höra att man kunde säga att man håller lite på det laget där man gillar spelare.
Detta är något förbjudet för våra generationer och de tidigare men framtiden verkar se ut så.
Är detta helt galet eller?

...

-Men vad hejar du på då? frågar hon.
-Laget såklart säger jag!
-Men vad är laget? Det är ju spelarna, eller?
-Ja, nej! Jag höll ju på dom långt innan dagens spelare kom dit så klubben.
-Då hejar du på ett märke?
-Njae, asså jag håller ju på laget bara (käften för fan)
-Men vilka är laget då?
-Alla! Vi fans, styrelse, spelare.. Fan vet jag, Klubben.
-Men spelarna försvinner ju och styrelsen är ju keff säger du själv.. Så vilka är "klubben" om inte spelarna, ni fans, ni har ju inte vunnit någon match åt dom?
-Nej det är klart men spelarna spelar ju för oss.
-Så säger huliganer.
-Ahjo, asså man måste vara äkta för att förstå, OK?!

Vem är klubben??