anatoli

Så.

När jag nu avslöjat hur VM kommer se ut och spelas så kan jag återgå till mina löften.
Jag håller mina löften dom kommer bara inte alltid i utlovad tid..
(Fråga min kära mor, eller bror, eller far eller syster eller..)

Men ja, inspirerad efter lunch i 30-gradig sol och fin Zoegasblandning med tillhörande cigaretter drar jag väl in ett till här såhär på eftermiddagskvisten och tänkte börja min countdown som skulle börjat igår men blev uppskjuten så jag ger er här idag plats 10 på listan över mina egna största VM-intryck.


Nr. 10
Den förste målvakten.

Han skulle precis fylla 35 år, han var halvskallig men hade lockarna kvar där de fortfarande växte..
Han spelade i ett svenskt lag..
Visserligen ett då väldigt väldigt bra svenskt lag men ändock ett svenskt lag..
Han var inte särskilt lång och han såg förjävla konstig ut, han gapade och han skrek och rykten sa att han var en otrevlig fan..
MEN.

Han var den som fick varenda grabb på skolgården att acceptera att stå i mål..
Alla tog vi bollen, snurrade den ett varv runt midjan innan vi sparkade ut och ett tag var den coolaste fotbollströjan du kunde ha hans målvaktströja med de röda alternativt blåa rutorna (eller vad de nu ska kallas) längs med armarna..
Ingen annan målvakt har fått det utrymmet på svenska skolgårdar som vår Ravelli under -94.

Räddningarna och spelet var en grej, och en del av de kommer kanske senare i den här listan.
Men min 10-plats över VM-minnen är dedikerad till personligheten Ravelli.
Bara den grejen när han efter att bollen gått tätt utanför mål sprätter med benen, studsar fram på dem med en galen min mot kamerorna, för att i sekunden efter gå in i total fokus igen..


Det är klass..
För en snart-8-åring att se hur han stollade sig (sa jag precis så??), hur han gapade och skrek så spottet flög, hur han konsekvent körde snurren runt midjan..
Och den pondusen..
Allt detta gjorde att vi förundrades och förvånades..
Och det gjorde också att vi inte riktigt kunde sätta en etikett på den gapige/fantastiske/konstige man som gav oss en sommar ingen av oss någonsin glömmer..

 För oss sena 80-talister, den förste och således den störste.


Tack Thomas!

.